its hard to say i miss you
Har suttit ett tag nu och kollat i arkivet i bloggen. Har cringat endel och skrattat endel. Jag har ändrats så mycket men är fortfarande så lik mig. För två år sedan bloggade jag också om band som förstörde mitt liv typ, hehe. Nej, men blev faktiskt påmind om varför jag bloggar. Och det är för kunna gå tillbaka, läsa, se bilder och minnas massa.

Kommentarer
Trackback